Länsderbyt

Jag är väldigt, väldigt trött. Men. Lite kort sådär.

+
Kristian Forsberg - Robert Rosén - Anton Hedman. Energi så det skriker om det. Rosén hade en fantastisk afton när han fick chansen att spela med de stora grabbarna i PP. Kristian Forsberg har utvecklats enormt. Anton Hedman kan dock bättre, men det finns en viss kemi i kedjan som känns lovande.

+
Tuomas Tarkki. Snabb och stor. Ruggigt bra i andra och tredje perioden. 3-3-målet kan han knappast lastas för.

+
Per Svartvadet. Vilket mål. Gubben kan än. Och inte bara ett mål. Han tände sitt lag.

-
Morten Madsen - Byron Ritchie - Niko Dimitrakos. Ska producera. Modos i särklass sämsta kemi. Ritchie ut - Svartvadet in? Jag har svårt att hitta en annan lösning.

-
Kuben. Givetvis måste jag gnälla på Kuben. Hur i h****** hittar han en utvisning på Timander där? Återigen avgör han en match till Timrås fördel.

-
Mattias Timander. Visst förstår jag känslan när han åker ut sent i matchen av en till synes oförklarlig orsak. Men att dra på sig misconduct innebär också att Timander missade sudden. Oprofessionellt av erfarne Timander.

-
Timrå. Behövs ingen motivering.

S.

Högt upp i undre halvan

For till Gävle för att i min iver bevittna det nya Modo. Inte mindre än 12 för säsongen nya spelare var anmälda till matchen. Det fanns en hel del att spekulera i alltså. Hur bra var dom egentligen?

Mycket nöjd blev jag med Daniel Josefsson som visade goda intentioner i defensiv zon. Stark skridskoåkning och bra klubbteknik. Nicklas Danielsson lovade också gott och satte säkert sitt mål i en halvöppenkasse bakom Björn Bjurling.
NHL-värvningen Ole-Kristian Tollefsen gillar jag. Han var mycket positionssäker i hela matchen men spelade på gränsen och kunde gott och väl ha åkt på några fler utvisningar än den tvåa han fick för en tripping. Domarparet Christer Lärking/Wollmer Edqvist missade bland annat en solklar cross checking ifrån Tollefsens sida. Ett domarpar som tillät det mesta i den här matchen.

Det är främst defensiven som måste berömas hos Modo, Tuomas Tarkki såg riktigt säker ut på Brynäsarnas *host* riktigt dåliga avslut. De flesta var lågt och Tarkki kunde enkelt styra ut puckarna bakom mål med benskydden. Jag kan för stunden bara minnas att han släppte en enda puck rakt ut varpå det kunde blivit en farlig retur.

Offensivt såg det klenare ut. Det var helt klart Brynäs som inledde starkast och byggde spel i Modozon. Men Modo arbetade sig in i matchen och kunde snart visa upp ett gott defensivt spel som gjorde Brynäschanserna allt fattigare.
När man själva tog sin in i anfallszon såg det ut som det brukar göra i Modo, passivt och väntande. Inte mycket rörelse, utan man försökte etablera spelet istället. Gick halvbra. Danielssons mål innehöll till skillnad från många andra anfall en hel del intensitet, vilket gav resultat. Fint framspelad av Skröder som (med viss tur?) la pucken snyggt bakåt efter att han själv blivit passad till av Charlie Cook och Bjurling var ställd.
Det andra målet är ett sånt där skitmål som man måste ha för att gå till slutspel. Skott - styrning - retur och sen mål. Både Ritchie och Madsen mycket väl placerad framför Bjurling där Brynässpelarna gav dem båda mycket yta och Madsen kunde enkelt peta in skottet.

Att Modo valde att försöka bygga spel efter stark och tuff defensiv var solklart. Man lyckades få Brynäs att tappa tempo och i andra perioden var man det starkare laget. Även om hockeyn inte var den mest intressanta.

Jag tror att Modo kommer att få kämpa bland platserna 6-9, tillsammans med Linköping, Luleå och Timrå. För att se det ur en positiv synpunkt: Högt upp i undre halvan.

Inför kvällen så har jag satsat lite pengar på en målsnål match. Under fem mål. Djurgården kommer att försöka sätta fart och tvingas ner i ett lägre tempo av Modo och båda lagen kommer att vara täta defensivt. Matchen slutar med uddamålsseger. Om Djurgårdens klass eller Modos hemmastyrka avgör återstår att se.

Nu skrev jag inlägget på två dagar, så jag hoppas att det inte blev rörigt.
/ Sesam.

Modo håller i det långa loppet denna säsong?

Resultatmässigt så ser det inge vidare ut. Sex förluster mot lag som Timrå, Luleå och Zug. Tre vinster, mot lag som Sundsvall och Björklöven.

Jämförelsen hos oss hoppfulla är såklart guldsäsongen. Det började med en massa förluster för att det först i sista träningsmatchen skulle bli en seger. Sedan rullade det bara på. Modo tog sig till slutspel och slog ut både Timrå och HV71 i maximala sju matcher. Resten är historia.

Det jag försöker komma till är Harald Lückners yttrande om att han aldrig gav laget chansen att vinna på försäsongen. De tränade helt enkelt för hårt för att vara i form under matcherna. Laget skulle hålla i 55 omgångar och ett slutspel - och det gjorde man.

Hur hårt har Modo tränat i år? Hasse Anderssons klyscha som funnits i flera säsonger verkar ha dött ut lite; "Modo tränar hårdare än någonsin". Låt oss hoppas att det inte beror på att Modo tränat sämre än någonsin. Låt oss hoppas att vi har ett Modo som inte viker ned sig när det verkligen gäller, ett konkurrenskraftigt Modo, ett Modo som håller.

Mathias Trygg förresten, han verkar intressant.

/ S.

RSS 2.0